Separattoaletter är ett hållbart alternativ till det klassiska sanitetsystemet, men de medför egna utmaningar. Särskilt besvärligt blir det när störande lukter uppstår.
Denna artikel visar varför en separattoalett kan lukta illa, vilka faktorer som främjar lukten och vilka åtgärder som kan förhindra lukt på lång sikt.
Vad gör att separattoaletten luktar illa?
En separattoalett luktar illa när luktbildande processer får fortgå ostört inuti. Följande faktorer orsakar den obehagliga lukten.
- Bildning av urinsten
- Lagring av urin under längre tid
- Kondensfukt vid stängd lock
- Fukt i faststoffområdet
1. Bildning av urinsten
Reaktionen mellan urinsyra och kalkhaltigt ledningsvatten leder till bildning av urinsten. Urinsten är en gulbrun, fast beläggning som fäster på inre ytor.
Urinsten är svår att ta bort och lagrar luktämnen som successivt avdunstar. Dess porösa struktur utgör dessutom en idealisk näringsbotten för bakterier som förstärker lukten ytterligare.
2. Lagring av urin under längre tid
Om urin står för länge i behållaren börjar den ruttna. Då bildas ammoniak. Ammoniak har en stickande, rumsfyllande lukt. Höga temperaturer och dålig ventilation påskyndar denna process. Utan regelbunden tömning blir lukten allt starkare.
3. Kondensfukt vid stängd lock
En permanent stängd lock utan användning av fläkt förhindrar luftcirkulation – kondensvatten bildas. Denna fuktiga miljö gynnar mikroorganismer som producerar luktstarka gaser. Den instängda, unken lukten påminner om en fuktig källare och belastar hela toalettens system.
4. Fukt i faststoffområdet
Fukt i faststoffbehållaren, till exempel genom felaktig separation av urin och faststoff, leder till syrefri nedbrytning. Då bildas ruttna gaser som orsakar en stark, obehaglig lukt och stör komposteringsprocessen.
Vilka åtgärder hjälper mot en illaluktande separattoalett?
Lukten från en separattoalett kan förhindras om rengörings- och ventilationsåtgärder genomförs konsekvent.
Följande metoder hjälper pålitligt mot lukt.
- Regelbunden tömning av urinkannan
- Rengöring med sura eller mikrobiellt aktiva medel
- Mechanisk rengöring med småsten
- Installation av luktspärr
- Fuktighetskontroll genom ventilation
1. Regelbunden tömning av urinkannan
Om kannan töms varannan till var tredje dag minskar ammoniakhaltiga gaser avsevärt. I tidig tömning förhindras röta och luktspridning minskar.
2. Rengöring med sura eller mikrobiellt aktiva medel
Utspädd ättiksyra (1:7) eller citronsyra löser upp urinsten och verkar desinficerande. Alternativt passar pH-neutrala rengöringsmedel med mikroorganismer som biologiskt bryter ner luktbildande ämnen och förhindrar nya luktkällor.
Extra tips: Lite tvättmedel eller en diskmaskinstablett i tanken, låt verka i 24 timmar, tar bort urinsten grundligt och ger långvarig fräschör.
3. Mekanisk rengöring med småsten
Småsten i kannan, skakas kraftigt, löser fastsittande avlagringar. Denna enkla åtgärd tar bort smutsfilmer som ofta orsakar dålig lukt.
4. Installation av luktspärr
En luktspärr som till exempel en vattenlås eller en silikonmembran förhindrar att ångor från kannan släpps ut. Det minskar luktbelastningen.
Dessutom har vi utvecklat en egen, patenterad luktspärr som passar de allra flesta urinkannor för separattoaletter. Till skillnad från en silikonmembran klibbar den inte ihop med tiden utan förhindrar lukt pålitligt och framför allt varaktigt.

